OO - 
Batwaspjutet . har en 
längd av omkring 3,5 m. 
(fig. 81). Skaftet är av bam- 
burör och spetsen bestär av 
ett 3—4. dm. längt tveeggat 
blad av järn, försett med 
en ganska grov tänge, som 
med nästan hela sin längd 
är instucken i skaftet. Skaf- 
tet är lindat med bast- eller 
metallband nära bladet för att 
detta ej skall splittra röret vid 
en 'träff mot ett härt föremäl. 
Batwaspjut äro aldrig för- 
sedda med doppsko eller and- 
ra metallbeslag: än den ovan 
anförda lindningen för att 
stärka skaftets främre ända. 
När en träskman skall slunga sitt spjut, fattar han det pä sätt. som synes av 
äg. 82. Spjutet vilar pä vänstra handens insida mellan tummen och pekfingret; 
högra handen omsluter spjutets bakända. Pä fig. 83 se vi Spjutkastaren under 
kastet och pä fig. 84 synes hans ställning i samma ögonblick som spjutet lämnar 
handen. Spiutet har trots sin snabba fart kommit med pä bilden och 'synes i väg- 
. ‚rät‘ ställning strax framför 
spjutkastaren. Ett liknande 
sätt att kasta spjut före- 
kommer i vissa trakter av 
Kongo', och det päminner 
även om australnegrernas, 
fastän dessa i allmänhet be- 
gagna sig av kastträn för 
att öka kraften av kastet. 
Träskmännen uppnä en 
kastlängd av bortät 40 meter, 
och deras träffsäkerhet är pä 
kortare avständ synnerligen 
zod. De använda sina spjut 
för att nedlägga antiloper, py- 
tonormar och flodhästar. Vic 
flodhästjakt begagnas emel: 
Fig. 83. Spjutkastare ögonblicket innan spjutet 
framslungas. Batwa. Bangveolo. Foto. förf. 
‘ Se: Der Ursprung der Afrikanischen Kulturen von L. Frobenius. Berlin 1898